Taru Mäntynen

Kalevalasällskapet tilldelade skulptör Taru Mäntynen Akseli Gallen-Kallelas hederspris på Kalevaladagen den 28 februari 2009.

Foto Pekka Mäkinen

Foto Pekka Mäkinen

Motiv i skulptör Taru Mäntynens (f. 1944) verk är ofta människor, djur eller deras mytiska metamorfos och kombination. I hennes skulpturer ger kroppsspråk, gester och poser ofta uttryck åt starka känslor och för tankarna till ett arkaiskt bildspråk, mytologi, klippkonst och motiv ur Kalevala.

Att bli konstnär var inget Taru Mäntynen drömde om som ung. Hon var mer intresserad av djur än konst. Efter sin studentexamen sökte hon till en hästskötarskola för att bli veterinär. Efter att ha tillbringat ett år i Schweiz som hästskötare åkte hon till Sverige för att ta hand om hushållet åt sin farfar, skulptör och professor Jussi Mäntynen (1886–1978). Farfadern upptäckte snart Tarus skicklighet som formgivare och tecknare och uppmuntrade henne till att bli skulptör.

1966 påbörjade Taru Mäntynen sina studier på Fria Konstskolan, där hon endast hade möjlighet att studera i ett år. Efter det flyttade hon i tre år till sin farbror, som var lantbrukare och amatörkonstnär i Borgåtrakten. Där hade hon vid sidan av arbetet på gården möjlighet att måla och göra skulpturer samt att diskutera konst med farbrodern, som vid den tiden gjorde skulpturer av kvinnogestalterna i Kalevala. Kalevala hade intresserat Mäntynen redan under skoltiden och farbroderns skulpturer väckte intresset för eposet på nytt. Mäntynen hittade symboliken och det mytiska djupet i Kalevala.

Efter Borgåperioden sökte sig Mäntynen först till Konstindustriella yrkesskolan, där hon studerade 1970–1972, och sedan till Finlands konstakademi 1972–1976. Efter studierna flyttade hon till Varkaus, där hon inledde sitt arbete som produktiv skulptör, ett arbete som har fortsatt oavbrutet i flera årtionden. Mäntynens produktion är omfattande: hon har gjort hundratals verk från små, unika bordsskulpturer till stora, offentliga skulpturer. Hon gjuter själv de stora verken i brons, som finns i ett flertal städer i Finland, sammanlagt ett trettiotal. Den nyaste av dem är skulpturen Lähestyminen (Närmande) på gården till riksdagshusets tillbyggnad.

Taru Mäntynen har deltagit i utställningar sedan 1972. Privata utställningar har hon haft ett trettiotal av, och gemensamma utställningar har det blivit ungefär lika många av. Förutom i Finland har hennes verk visats i Italien, Tyskland, Sovjetunionen, Monaco och Sverige. Under 2004 och 2008 visades hennes retrospektiva utställning på Varkaus konstmuseum. Sommaren 2008 arrangerade Juminkeko-stiftelsen en utställning i Kuhmo av hennes centrala skulpturer med Kalevalamotiv. Med fanns också nya verk som hon skapat för utställningen. Mäntynens verk finns i flera offentliga samlingar, bland annat på Kiasma − Museet för nutidskonst, på Imatra, Kuopio, Björneborg och Riihimäki konstmuseum, i Juankoskis, Jyväskyläs, Kuopios, Nådendals, Pieksämäkis och Varkaus stadssamlingar, på Alvar Aalto-museet samt i Nokias, Saastamoinen-stiftelsens, Emil Halonens museistiftelses och Yrjö A. Jänttis samlingar. Dessutom finns hennes verk på ett flertal sjukhus, ålderdomshem, bibliotek, förvaltningshus, banker och företag.

Med Akseli Gallen-Kallelas hederspris vill Kalevalasällskapet i synnerhet tacka Taru Mäntynen för att hon i sina skulpturer synliggjort mytiska teman och deras känslovärld. Som originell uttolkare av arkaiska former, minnets rörelser och känslornas logik för Mäntynen Akseli Gallen-Kallelas tradition vidare.