featured image

Kalevala och den europeiska epostraditionen förr och nu

Det europeiska kulturarvsmärket

Undervisnings- och kulturministeriet har på förslag av Museiverket valt Kalevala till nästa sökande av det europeiska kulturarvsmärket (European Heritage Label). Syftet med det europeiska kulturarvsmärket är att öka medborgarnas kunskap om vårt gemensamma och mångsidiga kulturarv samt att, även digitalt, göra vårt kulturarv mera tillgängligt. Kulturarvsmärket ska också inspirera turism med hjälp av vilken vi lär känna vårt kulturarv. Ansökan görs till Europeiska kommissionen i början av år 2023, som fattar beslut i frågan våren 2024.

Vem gör ansökan och hur ser processen ut?

Finska Litteratursällksapet gör ansökan i samabete med Kalevala Kvinnoförbundet och Suomen Kulttuuriperintökasvatuksen seura. Kalevalasällskapet är den förenande enheten mellan projektet och dess omfattande tematiska nätverk. Ansökan betonar betydelsen av Kalevala som ett livskraftigt, europeiskt arv. Kalevala Kvinnoförbundet inledde beredningsarbetet inför ansökan år 2020 med hjälp av ett understöd från Alfred Kordelins stiftelse.

För tillfället görs ansökan i samarbete med aktörer som är specialiserade på Kalevala samt karelska och finska kulturarvsfrågor. Om kulturarvsmärket beviljas inleds ett projekt som kommer att baseras på ett brett samarbete mellan olika aktörer. Projektets syfte är att ha en möjligast transparent process som stöder delaktighet och som innefattar aktuell kritisk forskning och diskussion om Kalevala. Projektet syftar också till att skapa digitala metoder och digitalt material som är tillgängligt för alla.

Syftet med projektet: Ett episkt kalejdoskop

Kalevala har ända sedan det utgavs verkat som en inspiratör för vetenskap, konst och kultur och man har hänvisat till Kalevala i debatter och diskussioner om finländskhet. Kalevala representerar karelskt och finskt kulturarv som ständigt förändras och som är öppet för många olika tolkningar. Det pedagogiska projektet ”Ett episkt kalejdoskop” som anknyter till kulturarvsmärket, har som syfte att belysa allt det som Kalevala är och vilken betydelse Kalevala har på 2020-talet. Projektet riktar sig till barn och unga och strävar efter att förklara karelskt och finskt kulturarv ur aktuella synvinklar: Hur har människor och samfund med olika bakgrund förhållit sig till Kalevala tidigare och i nutid? Hur kan vi tolka Kalevala och andra europeiska epos till exempel med hjälp av konsten? Projektet förverkligar evenemang och workshoppar som riktar sig till europeiska ungdomar i olika åldrar. Ungdomarna får en möjlighet att begrunda och tolka förhållandena mellan europeiska episka verk, östersjöfinländsk matkultur och språkliga frågor, som relaterar till detta, samt hur man använt Kalevala under olika tidsperioder och vad Kalevala betyder idag.

Kalevala ger uttryck för allmäneuropeiska ideologiska tankegångar och epostraditioner. Elias Lönnrot hade till exempel antikens episka verk (Iliaden, Odyssén) som förebilder då han skrev Kalevala. Det finns inte ännu ett episkt verk bland dem som beviljats det europeiska kulturarvsmärket. Kulturarvsmärket har främst beviljats till materiella objekt: museer, arkeologiska utgrävningar och minnesmärken. Utgångspunkten är att man kan tolka kulturarv på många olika sätt; då vi bekantar oss med kulturarv och lär oss mera om dem lär vi oss också mera både om oss själva och om andra. Vi hoppas att kulturarvsmärket också kan väcka en diskussion i Europa om det levande arv de episka verken utgör.

Det europeiska kulturarvsmärket ger en möjlighet att fördjupa kunskapen om Kalevala och dess bakgrund. Kulturarvsmärket motiverar också ungdomar att se på kulturarvet som en del som skapar den egna identiteten. Tack vare kulturarvsmärket får vi en möjlighet att synliggöra och diskutera de kulturella minoriteternas och det karelska språkets ställning. Den talade karelskan håller på att dö ut i Finland och Ryssland, och är inte ett officiellt språk i Finland. Via kulturarvsmärket strävar projektet också efter att öka finländarnas kunskaper om dem som talar det karelska språket och om den karelska kulturens mångfald.

Mångstämmigheten och motstridigheterna i Kalevala

Då man talar om Kalevala som ett kulturarv måste man tala i pluralis: det finns flera kulturarv i Kalevala. Kalevala är inte bara en version eller tolkning, och det är inte bara ett epos från det förflutna. Kalevala har olika innebörd för individer och samfund; som kulturarv är Kalevala mångstämmigt och även motstridigt.

Den första upplagan av Kalevala, den s.k. Gamla Kalevala (1835), baserar sig huvudsakligen på material från Vitahavskarelen medan Nya Kalevala (1849), som anses vara vårt nationalepos, baserar sig på många flera källor med olika bakgrund. Källorna är karelska, finska och ingermanländska runor (dikter). Det centrala innehållet i Kalevala kommer från karelska källor, men då man började se Kalevala som ett betydande nationellt epos i Finland, har man framställt innehållet som finskt kulturarv (se: Kalevala är också Karelska republikens nationalepos). Efter att Kalevala utkom har man använt verket på många olika sätt och i många historiska sammanhang för att uttrycka och förstärka den finska kulturen.

Kalevala är också en del av världslitteraturen och har en given plats särskilt i det europeiska kulturarvet, eftersom de ideologiskhistoriska och estetiska riktningar som inverkat på utformningen av Kalevala har sina rötter i Europa. I den pågående processen då man nu ansöker om det europeiska kulturarvsmärket för Kalevala betonar man Kalevalas betydelse som en del av den europeiska epostraditionen och den kulturella grund som Kalevala har i Europa.

Frågan om vems kulturarv Kalevala i första hand representerar är ständigt aktuell i samhället, både bland individer och i samfund. Åsikterna om vem som äger Kalevala påverkas av den mångfald som eposet uppvisar: det är ett skönlitterärt verk som skrivits av en person på basis av nedtecknad folkdiktning. Elias Lönnrot skapade personerna och händelserna i eposet och formade också språket i dikterna. Hans mål var att ge ut en enhetlig diktsamling i eposformat, som han tolkade att återspeglade finnarnas förhistoria. På grund av detta är Kalevala på många sätt olik den folkdiktning som utgör källorna för verket. Om Kalevala får kulturarvsmärket kommer detta tillsammans med det pedagogiska projektet att öka förståelsen för mångfalden i Kalevala och hur Kalevala används idag. Dessutom kommer dialogen mellan de unga i Europa att fördjupas och kunskapen om den karelska, finska och ingermanländska runosångkulturen som en del av den episka traditionen kommer att öka.

Nätverket bakom ansökan

Finlands institut i Estland
Finska Litteratursällskapet, SKS
Föreningen för kulturarvsfostran i Finland
Gallen-Kallela Museet
Juminkeko-säätiö
Kalevala Kvinnoförbundet
Karelska Kultursällskapet
Karelska ungdomsförbundet r.f.
Karjalan liitto
Konstuniversitetet, utbildningsprogrammet i folkmusik
Paikkarin torpan tuki ry
Parppeinvaaran runokylä
Runolaulu-Akatemia
Stiftelsen Kalevalasällskapet
Turun yliopiston Digitaalisen kulttuurin, maiseman ja kulttuuriperinnön tutkinto-ohjelma (Forskningsprogrammet i digital kultur, landskap och kulturarv i Åbo Universitet)
Yrkeshögskolan Karelia
Äidinkielen opettajain liitto