Synpunkter på Kalevala
Då man försöker förstå Kalevalas mångsidighet hjälper det om man ser på eposet som en korsning av muntlig och skriftlig kultur. Lönnrot strävade efter att följa den modell han fick av runosångarna, men då han skrev ner texterna hade han en möjlighet att tänja ut på hur dikterna framfördes, lägga till upprepningar, nya episoder och karaktärer. Kalevala är en kombination av flera saker och därför kan man kalla Kalevala för en hybrid. Eposet är både mytisk och skapad samt tolkad av Lönnrot. Kalevala baserar sig på folkdikter och refererar till litteratur samt till den förmoderna världen. Kalevala återspeglar också det borgerliga samhället.
Det finns många Kalevala
Då vi talar om Kalevala avser vi vanligen Kalevala från år 1849. Lönnrot skapade många olika versioner av Kalevalas berättelser, av vilka den nyaste är Kalevala i förkortad version, som gjorts för skolundervisningen.
- Sikermä-Kalevala, manuskript 1833 (innehåller Lemminkäinen, 825 versrader, Väinämöinen 1867 versrader och Naimakansan virsiä, 499 versrader)
- Runosamling om Väinämöinen, eller Ur-Kalevala, manuskript 1833 (5052 versrader) (det första utkastet till eposet)
- Gamla Kalevala, 1835 (12 078 versrader) (Den första upplagan av Kalevala)
- Gamla Kalevala försedd med mellanblad, 1846-1837 (arbetsversion som var med på den sjunde insamlingsresan, i vilken Lönnrot prövade nya dikter och verser)
- Nya Kalevala, 1849 (22 795 versrader) (En utvidgad upplaga av Kalevala, nationalepos)
- Kalevala i förkortad version, eller Skol-Kalevala, 1862 (9732 versrader (en förkortad version som skapats för skolornas behov)
Alla versioner av Kalevala skiljer sig från varandra i någon mån. Det finns material i så stora mängder att Lönnrot själv bedömde att man skulle kunna skriva åtminstone sju Kalevala utgående från allt material.
Kalevala syftar också på många olika världar (bl.a. den mytiska, förmoderna, borgerliga, romantiska världen och det har gjorts otaliga konstnärliga tolkningar och arrangemang utgående från eposet. Man fortsätter tolka Kalevala i olika slags konstnärliga och populärkulturella arrangemang, man utnyttjar Kalevala i spelvärlden, inom turismnäringen och i reklam. Kalevala är med andra ord inte ett enda verk eller enbart Lönnrots tolkning av folkdikterna, utan många versioner av eposet, otaliga tolkningar och konstnärliga arrangemang. Det finns inte ett enda sätt att tolka eller ta sig an Kalevala.
Bild: Gary Wornell (SKS)
Kalevala är modern
Eposet påverkade uppkomsten av nationalstaten och hade en inverkan på det finska språkets starkare ställning. Kalevala skapade uppfattningar om vad det innebär att vara finsk, om vår historia, vårt språk och vår litteratur.
Kalevala förde ut finnarna i världen. Många blev förtjusta då Gamla Kalevala gavs ut 1835, men det var få som förstod språket i verket. M. A. Castrén översatte Kalevala till svenska år 1841. Till dags dato har Kalevala översatts till åtminstone 59 språk, om vi räknar de mera omfattande, publicerade översättningarna.
Förutom folkdiktningen har uppkomsten och utformningen av Kalevala påverkats av Lönnrots egna tolkningar samt av de ideologiska diskussioner som fördes under denna tidsperiod. En av de viktigaste frågorna, som man diskuterade på 1800-talet, var vilken roll familjen och kvinnan har i samhället. Lönnrot bidrog till diskussionen med informativa berättelser, som publicerades bl.a. i Wiikko-Sanomat i Uleåborg. Lönnrot begrundar kvinnans ställning mera ingående i sina dagböcker och privata brev. Vi kan också i Kalevala läsa om de utmaningar som det förmoderna och borgerliga familjeidealet möter, särskilt i Aino- och Kullervo-diktningen.
Kalevala är karelsk och finsk
De viktigaste episka ursprungsrunorna i Kalevala har nedtecknats i Karelen, främst i Vitahavskarelen. Förutom de episka dikterna finns det till exempel ett stort antal lyriska sånger och bröllopsdikter i Kalevala. Då Lönnrot skrev Kalevala använde han för de här dikterna också material som hade samlats ihop i Karelen på den finska sidan.
Språket i Kalevala har drag av både karelska och finska samt av olika dialekter i båda språken. Lönnrot bearbetade språket i dikterna och kombinerade både karelska och finska dialekter och skapade på det sättet ett slags allmänt språk i Kalevala, så att ”hela folket” skulle kunna läsa verket.
Bild: Runosångaren och magistern. Finna.fi
